saandis

ja jisses. det är 7 år sen 11 september (enda dagen det räcker med att säga ett datum och alla vet vad man menar, haha), och 5 år sen anna lindh vart mördad. båda är såna tillfällen jag kan säga precis vart jag var. det känns som att det var kanske ett år sen, högst. helt sanslöst. tänk vad vissa saker liksom stannar kvar. båda dom händelserna var också såna som var allt alla pratade om i skolan dan efter. då för 7 år sen har jag för mej man tom fick gå till skolsköterska/kurator och prata om man ville. finns det folk som blir så påverkade av nåt som händer på andra sidan atlanten? har känner man nån som var där och antingen dog/vart skadad eller så kan jag förstå, men vi andra vanliga svenssons? vilka är det som har sån empatiförmåga att dom blir helt förstörda av att det händer något sånt så långt bort? nu menar jag inte att låta så kall, men ändå, nån måtta får det väl vara?

är det uppmärksamheten folk vill åt? "ooooh kände hon nån som var där, är det därför hon behöver prata med nån??" eller?
sensationer lockar folk, är väl bara att inse.

det var dagens seriösa ögonblick ;)