saandis

jomen det där höll ju länge. skrev några rader iaf ;)
jag satte på en skiva jag inte lyssnat på på länge. med the killers. och då fick jag en sån jäkla smäll i magen för jag kastades verkligen tillbaka till varför jag köpte just den skivan iaf.
en av låtarna är bara. ja jag vet inte. bäst. vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag hör den.

hela skivan är riktigt bra, precis som deras andra skivor, men just den låten. ja jävlar i min lilla låda. är dessutom extremt lättpåverkad av vissa låtar, för att de kom under en viss period i mitt liv. under ett visst år. och det sitter kvar. och jag skulle inte släppa dom, eller känslorna som fullkomligt exploderar fram när jag hör dom, för allt i världen. jag är bara glad att jag har den förmågan. att bli så påverkad av musik så jag kan börja gråta. det är underbart. ruskigt befriande. och vissa saker vet jag inte hur jag klarat mig igenom utan viss musik (och bra kompisar såklart, men det är en helt annan historia).

voj. jag skulle kunna skriva metervis om vissa låtar, och vilka känslor, minnen, tankar, de framkallar. och jag älskar det. jag är ganska dålig på att uttrycka känslor, eller det har väl blivit bättre med åren, men iaf. om jag bara kunnat spela en låt eller två för vissa personer, och få dom att förstå vad jag menar, hur jag känner, hur jag tänker. så enkelt det hade blivit!!

undrar vad freud sagt om allt det här?
nu blev det lite djupare än jag tänkt mig, men som sagt, vissa låtar drar fram vissa känslor, och det liksom bubblade över. vad jag skulle säga var att lyssna på följande låt god dammit!!

when you were young - the killers