saandis

jag trivs på mitt jobb. bra jobbarkompisar, bra boende, osv. men ibland, ibland, så slår det över och jag får bara lust att smälla igen dörren och kuta därifrån allt vad jag kan. vissa dagar är sånadär dagar då man bara jobbar i uppförsbacke. när man är så slut i huvudet när man kommer hem att man knappt kan svara på vad man heter. då är det inte lika kul. jag kan inte ensam hålla allt i huvudet. eller kan kan jag väl, men jag ska inte behöva. för det är såna dagar då huvudet är helt tomt när man kommer hem. det bara stänger av för att man varit tvungen att ha sån extrem koll på jobbet. haft ansvar att se till så allt blir ordnat. alltså allt. känslan av att om man är upptagen med nånting för länge, så görs inte allt annat som ska göras. vilket leder till att man låter som världens tjatkärring sen istället.

sen finns det ljusglimtar såklart också. har märkt att jag faktiskt kommer bli saknad när jag åker iväg och pluggar. märkt hur uppskattad jag nog faktiskt är. det gör under för självförtroendet. för själen. för det är just dom där tillfällena när man känner sig uppskattad och man får bevis på att man gör ett bra jobb som gör allt värt det. utan dom hade det verkligen känns hopplöst, meningslöst.

lite dryg dag idag på jobbet ja. ska återladda imorron på min enda lediga dag den här veckan. sen kommer allt nog kännas bra igen.