saandis

jag gillar inte riktigt påsk, och liknande högtider. när man var liten var det enkelt, då följde man bara med dom vuxna på vad dom nu skulle på. och det var oftast lite släkthäng det handlade om. men inte nu längre. nu har man sån jäkla press på sej att hitta på något. annars blir man betraktad som ja, vaddå? tragisk? loser? tråkig? men tänk om jag faktiskt bara skulle vilja sitta hemma helt själv och göra absolut ingenting? fast det vet jag inte om jag vill heller. kanske ska strunta i allt och följa med mamma upp till erikslund...4 dagar långt bort utan att behöva bry sej om nåt. skulle väl vara rätt skönt faktiskt. men det hinner jag liksom inte riktigt. måste verkligen plugga en aning. kan inte offra 4 hela dagar tråkit nog. och så skulle det ju vara trist och inte träffa vissa folk nånting alls under helgen också :)

men seriöst. what to do? suggestions? someone?
beslutsångest på hög nivå. och samvetet jävlas med mej också. varför kan jag inte bara få göra som jag vill utan att någon ska bli lidande? och varför blir det liksom så att folk blir beroende av vad jag gör? det blir lite drygt i längden. självklart har det sina fördelar. men nackdelarna visar sej tydligare och tydligare. jag blir liksom helt låst. det blir jag som hamnar i kläm på nåt mysko vis. jag som måste kompromissa och anpassa mej och hit och dit. och det suger. och jag går hela tiden omkring och är rädd för att jag ska trampa på nån. så då kanske jag gör något jag egentligen inte vill till 100 %, bara för att låta läget vara lugnt. så snälla sluta pressa mej. jag har det jobbigt nog med mitt eget samvete utan att nån annan ska ge sej på det också.

menmen det får väl lösa sej.