saandis

Finns en gigantisk nackdel med att jag är ensam på kvällarna. Jag börjar tänka. Tänka på things in the past. Sakna tiden när vi bara körde all in utan nån som helst tanke på konsekvenserna. Underbara tider. Med dom som förstår mig bäst och känner mig som ingen annan gör. Som vet precis vad den där sommarn betydde för oss alla 3. Vilket liv som öppnade sig efteråt. Och när jag nu inte har nåt bättre för mig, så lyssnar jag på all musik och kollar på alla bilder som hänger ihop med den tiden.

Förvisso är den här bilden från året efter. Midsommar 2007. Men jag gillar den så mycket...så den får vara med ändå!
Människor som dom här 2 breve mig borde alla få ha..såna som gör livet värt att leva.
♥