saandis

häromdagen var jag och boyfriend ute och promenerade i skogen. målet var ett utkikstorn, som är gud vet hur många meter högt. och rostigt. och rörde sig i takt med vinden. men gamla brädor som "golv". det var 4 stycken trappor/stegar upp, och vid varje avsats stannade jag med skakande ben, och sa att "nej nu räcker det, jag är nöjd såhär!" dock kom jag faktiskt hela vägen upp till slut. benen skakade hela vägen upp. sen kröp jag mig in till mitten så jag var långt från alla kanter som skulle kunna betyda ett fall mot en ganska säker död.

men oj vad glad jag är att jag gick hela vägen upp! utsikten var verkligen to die for! (hehe). alltså man såg miltals åt alla håll, och vi var en bra bit över trädtopparna! dock så blåste det som in i ******* så det var fruktansvärt läskigt. hela tornet liksom rörde sig, hehe. och det fanns liksom inget som skyddade en från vinden när man var så högt upp.

såhär glad var jag iaf väl uppe:


det var otroligt skönt att komma ner på marken sen...haha